120411
Hon är helt underbar!
Ska försöka blogga lite mer om Hannahs liv nu.
v34+5
Vad har hänt sen sist då?
Magen har vuxit och blivit enorm. Mina foglossningar blir bara värre och värre. Jag har iaf gått hem från jobbet och fått beviljad graviditetspenning. Skönt. Hade nog inte klarat av att jobba så mycket mer.
Sen har jag problem hemma, Benny förstår inte riktigt hur besvärligt man har ibland. Han tror man ska orka lika mycket som innan man blev gravid... vilket tär på en och man får dåligt samvete, ångest, deprimerad....
Nu är det dock inte så mycket kvar så får stå ut i... 5 veckor till. :)
Vi har hunnit flytta också. Nu är vi husägare. Underbart!
Hunnit renovera ett rum också. :)
21+0
Vilken otrolig känsla!
Julpyntat!
Som blivande mamma och oturen att kommande vecka är en 6 dagars arbetsvecka så passade jag på att tjuvstarta med julpyntet idag redan. 1 vecka för tidigt!
Men när man bara är ledig en dag så finns inte orken att julpynta då... sover fortfarande väldigt mycket och har inte direkt mycket energi över. Hoppas det verkligen vänder snart!
Inte den bästa bilden, men snögubben på balkongen är ju bara så underbar
19+0
Ibland pirrar det till i magen... det känns ungefär som en vattenbubbla som bubblar upp längs med insidan av magen. Ha ha!
Någon som fattar vad jag menar?
Förmodligen är det väl bebisen som rör sig, men det är svårt att ta in, man vill liksom inte tro det när man inte är säker.
Kanske är det så det känns när det kissar?? Bebisen kanske kissar på min mage??
Magbild från v17
Gravid igen!
Har tänkt ta tag i bloggandet nu i flera veckor, men det har inte gått så bra som ni ser.
Kan börja med att säga att jag är gravid igen :)
Vilket gick ganska fort efter förra graviditeten. Hann ha en mens emellan... så på första försöket gick det precis som vi ville, och som pappan säger "jag har bra kvalite" :)
Är i v 18+5 idag.
Hunnit med 4 ultraljud, som alla har sett bra ut. Men orolig har man varit ändå, och psykiskt jobbigt har det varit, och är fortfarande. Man ororar sig i princip hela tiden att det ska bli något fel. Alla säger åt en att njuta av graviditeten och sluta oroa sig, men hur lätt är det?
Dock har vi inte lyckats se något kön ännu då bebisen varit lite ovillig att visa upp sig, men ärligt talat så vet jag inte om jag vill veta könet. Ena stunden är man så nyfiken, medans nästa stund vill man spara den där nyfikenheten :)
Magen har börjat växa ordentligt, fast oftast känner jag mig ändå bara fet! Man ser ändå att det är en gravidmage, den har lite annan form än fläsket. :P
Mått bra hittills under hela graviditeten, inte spytt eller så. Men började känna av foglossningarna redan i v15. Fast dem står jag ut med, är inte så farligt än och jag klarar av att jobba.
Ska försöka bli bättre på uppdatera mig.
På måndag är det dags för nytt ultraljud igen, skönt att dem är så snäll och förstår ens oro.
Sörjer fortfarande!
Har flera vänner som just nu är gravid, och skriver på facebook om hur magen växer, hur dem hört på bebisens hjärtljud, hur dem känner bebisen sparkar. Jag är jätteglada för deras skull... men samtidigt kan man ju inte låta bli att själv bli ledsen!
I måndags var jag även på specialistmödravården igen, för en efterkoll trodde jag. Det enda var att jag fick beskedet från obduktionen. Vilket inte sa mer än det jag redan visste. Att det var prune belly syndrom. Dessutom fick jag även se lite mått på bebisen. drygt 16 cm lång var han.
Men att vara tillbaka på Specialistmödravården igen var jobbigt, alla känslor kom tillbaka. Sitta där i väntrummet... huvva. Nästa gång man kommer dit är förhoppnings mycket mer glädjefyllt.
1 månad har gått
Saknar honom så mycket!
Annars mår jag rätt bra, är oftast på kvällarna man tänker på det, eller när man ser gravida kvinnor.
Längtar bara efter att få försöka igen. Nästa gång går det vägen!
Gå vidare?
Se bebisar är inte alls lika jobbigt, hur kan man tycka det, dem är ju så söta och så oskyldiga.
Köpt folsyratabletter som jag börjat äta. Folsyra var det enda läkaren i umeå rekommenderade både före under och efter graviditet. Det har visat att äter man folsyra så är chanserna mindre att det blir komplikationer...
Jepp, så folsyra och sex it is....
Dikt
jag var tvungen att gå.
När dom klippte banden,
orkade inte mitt hjärta att slå.
Älskade pappa,
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra,
när jag flyger bort.
Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst,
men lyssna till era hjärtan,
och ni kommer höra min röst.
Jag finns inte bland er,
men jag finns ändå
jag hör era böner
och älskar er så!
♥
♥ ♥ ♥Ängeln Erik!
Vår son Erik!
Vi fick några bilder på honom, och fotavtryck. Jag kommer alltid minnas honom.
Dock är det jobbig och sorgsen känsla nu, men så småningom så...
Nu gråter jag floder... det här var jättejobbigt att skriva om.
Men livet går vidare, och det var meningen att du ska vaka över oss nu.
Puss
Hemma!
Ligga på BB utan en bebis är ingen hit.
Men hemma så kom alla känslor i kapp mig, och grät ännu mer.
Under eftermiddagen idag har jag vart yr och trött. Svimmade en sväng i hallen.
Tur att jag har Benny! Hur hade jag klarat det här utan honom?
Han är underbar, och jag älskar honom!
Avslutandet!
Igår var det dags, kl 7.30 skulle jag befinna mig på förlossningen. Där fick jag till att börja med 4 vaginala tabletter, och efter dem skulle jag ligga i 2 timmar så dem kunde börja värka. Efter 3 timmar hade det inte hänt speciellt mycket... förmiddagen var ganska så långtråkig.
Jag fick 2 nya tabletter, som jag dock fick svälja oralt.
Vid lunchtid började värkarna sakta sätta igång lite... och vad jag förstår, så är det samma värkar som vid en vanlig förlossning. Några varma riskuddar så gick det bra en stund...
Kl 14, så hade jag riktigt ont. Kunde varken ligga sitta eller stå. En morfinspruta och ytterligare 2 tabletter skulle förhoppningsvis sätta fart på allt... Morfinet hjälpte en timme, kanske 1,5. Vilket var ganska skönt... Vid 16 tiden stod jag inte ut, och dem tyckte jag skulle försöka krysta. Jag var ju öppen!
Hände ingenting, förutom att värken bara blev värre och värre.
Till slut spräckte barnmorskan hål på fostervattenshinnan, och med lite lustgas så gick det ganska fort.
Han var ute! 16.25!
Och han var underbart söt, och så liten!
Känslan att få hålla i honom var helt underbar... jag gruvade mig innan. Ville jag se honom, ville jag hålla i honom, men det var helt klart det bästa jag gjorde!
Sen var det moderkakan då. Den ville inte, efter massa krystande, och gråtande, och värk så fick det bli en skrapning. Ner på operation, där dem först blev lite småirriterade eftersom jag fått nyponsoppa vid 14 tiden. Men till slut så blev jag nersövd, och när det var dags att vakna igen, så grät jag...
Jag grät floder. Då kom chocken, och allt kändes jobbigt.
Hade dessutom förlorat 1 liter blod, så jag fick snällt stanna över natten.
Jobbigaste kvällen i hela mitt liv. Benny hade åkt hem, och där låg jag med mina tankar... trött och slut men kunde ändå inte somnna. Sömntabletter gör verkligen susen. Synd dem ska dra ut på det så länge innan dem vill ge en tablett.
så orättvist!
Jag som verkligen längtat efter vår lilla bebis, och nu är han borta!!
Det var en liten son som jag bar i magen. Han var världens sötaste!
När man läser, att vissa gjort 5-6 aborter... aborter borde vara olagligt som preventivmedel, och varför väljer man abort som ett preventivmedel?? Så roligt kan det ju inte vara?? Måste ju vara enklare med t.ex P-piller.
Jag blir så arg så arg!!
Eller folk som skaffar barn på barn, men inte kan sköta dem... åhh, det är så orättvist!
Tyvärr är världen inte så rättvis jämt, och det får jag leva med!!
