mammaulrika

Jisses vad tiden går fort!
Om en vecka är det dags för ultraljud, ska bli så spännande!
Magen börjar växa nu, det syns faktiskt en liten kula mitt i allt fläsk. iaf när jag står halvnaken. :P
Otroligt, att snart har halva tiden gått, tycker det känns som förra veckan man fick beskedet liksom. Men dem säger väl det att andra halvan går inte lika fort??

I övrigt är jag fortfarande hemskt trött. Känner att jag inte har mycket energi till annat. Mår fortfarande lite illa vissa kvällar... men det står jag ut med. Sen är det ganska skönt att slippa pissa på nätterna, ett tag sprang jag på toa flera gånger per natt, så jag sover bättre, men har dessto svårare att somna. Lyckas aldrig hitta någon bra liggställning.

Igår var nog första gången jag misstänkte att du rörde dig i magen. Men vad vet jag, det kan lika gärna varit gaser också. Men det kändes som det bubblade till ungefär. Vad svårt att beskriva känslan, och svårt att veta hur det ska kännas. Men det kommer väl tydligare ju längre tiden går.

Jag längtar tills du visar dig mer!

Nu har vi äntligen börjat berätta för folk, våra föräldrar, syskon och vänner. Det började väl egentligen att jag fick lov berätta för chefen och så, då vi har vårdtagare som får cellgifter som jag inte får gå till, så det fick som lov att börja komma ut. Efter att man berättat för chefen å så var ju föräldrarna näst på tur....
Men himla roligt det är att berätta en sådan rolig nyhet... alla är verkligen så himla glada för en.

I övrigt mår jag bra, har mått illa några dagar, mest på kvällarna... men det är väl inget att klaga över egentligen. Lite svårt med matoset, men pappan har varit snäll och hjälpt till rätt mycket. Det är verkligen uppskattat!!
Just nu ser jag bara framemot ultraljudet den 4:e april!! :)