Avslutandet!
Igår var det dags, kl 7.30 skulle jag befinna mig på förlossningen. Där fick jag till att börja med 4 vaginala tabletter, och efter dem skulle jag ligga i 2 timmar så dem kunde börja värka. Efter 3 timmar hade det inte hänt speciellt mycket... förmiddagen var ganska så långtråkig.
Jag fick 2 nya tabletter, som jag dock fick svälja oralt.
Vid lunchtid började värkarna sakta sätta igång lite... och vad jag förstår, så är det samma värkar som vid en vanlig förlossning. Några varma riskuddar så gick det bra en stund...
Kl 14, så hade jag riktigt ont. Kunde varken ligga sitta eller stå. En morfinspruta och ytterligare 2 tabletter skulle förhoppningsvis sätta fart på allt... Morfinet hjälpte en timme, kanske 1,5. Vilket var ganska skönt... Vid 16 tiden stod jag inte ut, och dem tyckte jag skulle försöka krysta. Jag var ju öppen!
Hände ingenting, förutom att värken bara blev värre och värre.
Till slut spräckte barnmorskan hål på fostervattenshinnan, och med lite lustgas så gick det ganska fort.
Han var ute! 16.25!
Och han var underbart söt, och så liten!
Känslan att få hålla i honom var helt underbar... jag gruvade mig innan. Ville jag se honom, ville jag hålla i honom, men det var helt klart det bästa jag gjorde!
Sen var det moderkakan då. Den ville inte, efter massa krystande, och gråtande, och värk så fick det bli en skrapning. Ner på operation, där dem först blev lite småirriterade eftersom jag fått nyponsoppa vid 14 tiden. Men till slut så blev jag nersövd, och när det var dags att vakna igen, så grät jag...
Jag grät floder. Då kom chocken, och allt kändes jobbigt.
Hade dessutom förlorat 1 liter blod, så jag fick snällt stanna över natten.
Jobbigaste kvällen i hela mitt liv. Benny hade åkt hem, och där låg jag med mina tankar... trött och slut men kunde ändå inte somnna. Sömntabletter gör verkligen susen. Synd dem ska dra ut på det så länge innan dem vill ge en tablett.
