Dikt
jag var tvungen att gå.
När dom klippte banden,
orkade inte mitt hjärta att slå.
Älskade pappa,
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra,
när jag flyger bort.
Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst,
men lyssna till era hjärtan,
och ni kommer höra min röst.
Jag finns inte bland er,
men jag finns ändå
jag hör era böner
och älskar er så!
♥
♥ ♥ ♥Ängeln Erik!
Vår son Erik!
Vi fick några bilder på honom, och fotavtryck. Jag kommer alltid minnas honom.
Dock är det jobbig och sorgsen känsla nu, men så småningom så...
Nu gråter jag floder... det här var jättejobbigt att skriva om.
Men livet går vidare, och det var meningen att du ska vaka över oss nu.
Puss
Hemma!
Ligga på BB utan en bebis är ingen hit.
Men hemma så kom alla känslor i kapp mig, och grät ännu mer.
Under eftermiddagen idag har jag vart yr och trött. Svimmade en sväng i hallen.
Tur att jag har Benny! Hur hade jag klarat det här utan honom?
Han är underbar, och jag älskar honom!
Avslutandet!
Igår var det dags, kl 7.30 skulle jag befinna mig på förlossningen. Där fick jag till att börja med 4 vaginala tabletter, och efter dem skulle jag ligga i 2 timmar så dem kunde börja värka. Efter 3 timmar hade det inte hänt speciellt mycket... förmiddagen var ganska så långtråkig.
Jag fick 2 nya tabletter, som jag dock fick svälja oralt.
Vid lunchtid började värkarna sakta sätta igång lite... och vad jag förstår, så är det samma värkar som vid en vanlig förlossning. Några varma riskuddar så gick det bra en stund...
Kl 14, så hade jag riktigt ont. Kunde varken ligga sitta eller stå. En morfinspruta och ytterligare 2 tabletter skulle förhoppningsvis sätta fart på allt... Morfinet hjälpte en timme, kanske 1,5. Vilket var ganska skönt... Vid 16 tiden stod jag inte ut, och dem tyckte jag skulle försöka krysta. Jag var ju öppen!
Hände ingenting, förutom att värken bara blev värre och värre.
Till slut spräckte barnmorskan hål på fostervattenshinnan, och med lite lustgas så gick det ganska fort.
Han var ute! 16.25!
Och han var underbart söt, och så liten!
Känslan att få hålla i honom var helt underbar... jag gruvade mig innan. Ville jag se honom, ville jag hålla i honom, men det var helt klart det bästa jag gjorde!
Sen var det moderkakan då. Den ville inte, efter massa krystande, och gråtande, och värk så fick det bli en skrapning. Ner på operation, där dem först blev lite småirriterade eftersom jag fått nyponsoppa vid 14 tiden. Men till slut så blev jag nersövd, och när det var dags att vakna igen, så grät jag...
Jag grät floder. Då kom chocken, och allt kändes jobbigt.
Hade dessutom förlorat 1 liter blod, så jag fick snällt stanna över natten.
Jobbigaste kvällen i hela mitt liv. Benny hade åkt hem, och där låg jag med mina tankar... trött och slut men kunde ändå inte somnna. Sömntabletter gör verkligen susen. Synd dem ska dra ut på det så länge innan dem vill ge en tablett.
så orättvist!
Jag som verkligen längtat efter vår lilla bebis, och nu är han borta!!
Det var en liten son som jag bar i magen. Han var världens sötaste!
När man läser, att vissa gjort 5-6 aborter... aborter borde vara olagligt som preventivmedel, och varför väljer man abort som ett preventivmedel?? Så roligt kan det ju inte vara?? Måste ju vara enklare med t.ex P-piller.
Jag blir så arg så arg!!
Eller folk som skaffar barn på barn, men inte kan sköta dem... åhh, det är så orättvist!
Tyvärr är världen inte så rättvis jämt, och det får jag leva med!!
Prune Belly syndrom
Ja nu har jag inte varit så pigg på att uppdatera och ni kommer förstå varför.
Efter besöket uppe i umeå, så fick vi diagnosen prune belly syndrom.
Prune Belly syndrome är väldigt ovanligt, och drabbar ungeför 1 på 40 000. Varför det händer vet man inte, men tyvärr så hände det våran lilla bebis.
Problemet är att förmodligen är urinvägarna missbildade, och han kan inte tömma blåsan, i vissa fall går det att åtgärda, men våran bebis var tyvärr alldeles för liten och urinblåsan hade blivit alldeles för stor.
Alternativen vi fick var att gå vänta, tills blåsan spricker vilket kan ta allt från 1 dag till flera veckor, eller att avsluta graviditeten. Beslutet var ganska enkel, men jobbigt!
v 14 ca?
Tyvärr så såg barnmorskan på engång att någonting inte stämde, hon försökte få tag på doktorn, men medans försökte hon mäta huvud och kolla hjärta å så... Hjärtat verkade jättefint, även så ryggrad m.m
Dock är min lilla bebis urinblåsa lika stor som huvudet. Bebisen kan inte tömma sin blåsa riktigt.
Vilken chock man får... tårarna har sprutat konstant sen igår.
Imorse fick vi dock träffa doktorn som kunde konstatera att det är urinblåsan som är för stor, och jag har fått tid på specialist mvc i Umeå, för ett andra utlåtande och ev. åtgärd.
Just nu känns allting ganska jobbigt. Man vet ingenting, vad som komma skall osv. Jag törs knappt röra på mig längre...
Jag tänker på dig min lilla baby!
